I mitt förra inlägg när jag hyllade Jonas Blixt till skyarna, glömde jag att nämna den mest imponerande statistiken. Det handlar givetvis hans sätt att undvika tre-putt. Inför helgens tävling på PGA touren gick han in med den nuvarande längsta sviten av icke-treputtar i 243 raka hål, eller 13,5 18-hålsrundor utan treputt. Minst sagt imponerande.
Tyvärr sprack sviten på Jonas efter att puttat för eagle på hans sjätte hål, men gick därifrån med par. Inte nog med det. Två hål senare var det dags igen! På 17:e (hans åttonde), par 3, blev det tre puttar igen för bogey. Jonas slutar dagen på måttliga 34 puttar (rank 126 av 132 i fältet), och en Strokes Gained - Putting på -0,669 (tappar förstaplatsen på SGP)
En olycka kommer sällan ensam som sagt. Hoppas dock att Jonas tar detta bakslag positivt och lär sig att trots en imponerande glödhet puttning, så går det tyvärr inte alltid per automatik. Han behöver 3 slag för att klara cutten idag (ligger T108 på +2), och det ska bli intressant att se om han får till det på greenerna senare ikväll.
Övriga svenskar: Stenson (T26, -3), Chopra (T44, -2) och världens bästa Karlsson (T108, +2)
Notera: Stenson ligger på 118:e plats och farligt nära topp 125-gränsen. Men med hans vinst i Players Championship 2009 har han säkrat en plats på PGA fram till 2014.
2012-10-15
Nästa svenska superstjärna!
Satt uppe igår och följde Jonas Blixt på Frys.com och blev jublande glad när putten på 18:e trillade i. Jag förstod direkt att detta inte är en seger som vilken som helst. Visst, vi fick vår åttonde svenska segrare på PGA touren, och med segern säkrade Jonas kortet två år framöver och har har goda möjligheter att med en bra placering nästa helg även säkra en plats till Masters 2013. Men det finns något mer i Jonas Blixt.
Jonas besitter något unikt som vi inte sett tidigare i en svensk golfare. Det är farligt att spekulera innan några stora titlar är bärgade, men var så säkra - de kommer! Jag påstår nämligen att Jonas seger igår inte är en skräll. Tro mig - jag älskar skrällar, framför allt underdogs och svenska färger i vilken sport som helst. Men det Jonas var igår var helt enkelt logiskt.
Innan Jonas klev upp på första tee i torsdags låg han nämligen i topp i flera statistikkategorier på touren, men framför allt ligger hans styrka i puttningen. När PGA införde den nya statistikkategorin "Strokes Gained - Putting" fick man helt plötsligt en sanningsenlig information vem som är den bästa puttaren på touren. Medans kategorier som "Putts per round" och "Putts per GIR" ger en orättvis bild på hur bra en spelare är på att putta, ger SGP svart på vitt vem som är bäst på greenerna. Jag kommer inte gå in idag på exakt hur det fungerar, men Dave Pelz ger en bra crash-course på ämnet: http://www.pgatour.com/video/r/features/default/2012/06/01/featpelzsgpnm834apgatourmpg-2116508/index.html
Tittar man i statistiken på SGP ser man att de 12 första platserna innehåller spelare som har minst en seger på PGA touren (Jonas hade innan helgens tävling en tredje plats här). Med sin fantastiska puttning under Frys.com tog han t.o.m klivet upp på första plats i denna kategori. Jonas är med andra ord den bästa puttaren på andra sidan atlanten - kanske t.o.m. i världen?
Vidare ligger Jonas numera etta i tre (!) andra kategorier just nu: Sand Save Percentage, Eagles (Holes per) och Round 3 scoring avarage. Med tanke på att Jonas missade två månader pga av revbensskada så är hans nuvarande position som 35:a på pengalistan i underkant.
Släpp statistiken ett tag. Det som gör Jonas unik bland svenska golfare just nu är han orädda spel. Tyvärr ser man alldeles för lite av honom (pga av amerikanska TV-bolag inte överdrivet visar spelare från utlandet i sina sändningar), men igår fick man en förståelse för hans storhet. Fyra slag bör nämnas:
1) Jonas har lagt sitt utslag i den obarmhärtiga ruffen på 13:e. Knappt synbar slår han bollen med trätrean 220 meter upp på green och räddar par. Styrka
2) På 15:e ligger Jonas med 250 kvar på fairway och har ingen chans att nå in. Här tar medelgolfaren fram ett transportslag och lägger sig på sitt drömavstånd (~100 m) för att SÄKRA. Jonas tar åter igen fram trätrean och dunkar på trots diverse hinder och spelare (!) framför. Kommentatorerna skrek "OUTRAGEOUS" när han nästan träffade Rocha i nacken där han stod vid greenkanten och väntade. Jonas landar 10 meter kort, chippar upp och rullar i birdien "enkelt". Orädd och modig.
3) Greenbunkern på 16:e. Skrev i ett twitterinlägg att Jonas med sin statistik från bunkern har en bra birdiechans. Slaget blev nästan magiskt, men ville inte rulla i utan stannade två decimeter bakom hålet för säkert par. (tog med detta klivet upp på första plats i sand saves percentage)
4) Givetvis 17:e och hans andraslag. Bakgrunden är att 17 är ett fullt nåbart par 4 där greenens lutning gör att vid en ren greenträff så rullar bollen tillbaka ner mot hål för en eagleputt inom 5 meter. Jonas är förmodligen uppumpad med adrenalin och slår den för långt så den landar ovanför greenen. Den ligger djupt bäddad i ruffen, i nedförsbacke, med green som sluttar nedåt och med vattenhinder bakom. Här skulle många förstå svårigheten och minimera riskerna. Jonas däremot tar fram sin SW och floppar slaget som vilken Mickelson som helst. Den rullar retligt över hålet, men sänker birdien från dryga två meter.
17:e blir något signifikativt för hur Jonas bemästrar hela sitt register. Han har otrolig längd, fantastiska handleder kring green och givetvis - världens bästa puttning.
Kan han förbättra säkerheten från tee till nästa år gör han det ingen svensk tidigare klarat av. Vi får vår första majorvinnare 2013. Mitt tips är på att han lyfter pokalen på PGA Championship den 11 augusti 2013.
Jonas besitter något unikt som vi inte sett tidigare i en svensk golfare. Det är farligt att spekulera innan några stora titlar är bärgade, men var så säkra - de kommer! Jag påstår nämligen att Jonas seger igår inte är en skräll. Tro mig - jag älskar skrällar, framför allt underdogs och svenska färger i vilken sport som helst. Men det Jonas var igår var helt enkelt logiskt.
Innan Jonas klev upp på första tee i torsdags låg han nämligen i topp i flera statistikkategorier på touren, men framför allt ligger hans styrka i puttningen. När PGA införde den nya statistikkategorin "Strokes Gained - Putting" fick man helt plötsligt en sanningsenlig information vem som är den bästa puttaren på touren. Medans kategorier som "Putts per round" och "Putts per GIR" ger en orättvis bild på hur bra en spelare är på att putta, ger SGP svart på vitt vem som är bäst på greenerna. Jag kommer inte gå in idag på exakt hur det fungerar, men Dave Pelz ger en bra crash-course på ämnet: http://www.pgatour.com/video/r/features/default/2012/06/01/featpelzsgpnm834apgatourmpg-2116508/index.html
Tittar man i statistiken på SGP ser man att de 12 första platserna innehåller spelare som har minst en seger på PGA touren (Jonas hade innan helgens tävling en tredje plats här). Med sin fantastiska puttning under Frys.com tog han t.o.m klivet upp på första plats i denna kategori. Jonas är med andra ord den bästa puttaren på andra sidan atlanten - kanske t.o.m. i världen?
Vidare ligger Jonas numera etta i tre (!) andra kategorier just nu: Sand Save Percentage, Eagles (Holes per) och Round 3 scoring avarage. Med tanke på att Jonas missade två månader pga av revbensskada så är hans nuvarande position som 35:a på pengalistan i underkant.
Släpp statistiken ett tag. Det som gör Jonas unik bland svenska golfare just nu är han orädda spel. Tyvärr ser man alldeles för lite av honom (pga av amerikanska TV-bolag inte överdrivet visar spelare från utlandet i sina sändningar), men igår fick man en förståelse för hans storhet. Fyra slag bör nämnas:
1) Jonas har lagt sitt utslag i den obarmhärtiga ruffen på 13:e. Knappt synbar slår han bollen med trätrean 220 meter upp på green och räddar par. Styrka
2) På 15:e ligger Jonas med 250 kvar på fairway och har ingen chans att nå in. Här tar medelgolfaren fram ett transportslag och lägger sig på sitt drömavstånd (~100 m) för att SÄKRA. Jonas tar åter igen fram trätrean och dunkar på trots diverse hinder och spelare (!) framför. Kommentatorerna skrek "OUTRAGEOUS" när han nästan träffade Rocha i nacken där han stod vid greenkanten och väntade. Jonas landar 10 meter kort, chippar upp och rullar i birdien "enkelt". Orädd och modig.
3) Greenbunkern på 16:e. Skrev i ett twitterinlägg att Jonas med sin statistik från bunkern har en bra birdiechans. Slaget blev nästan magiskt, men ville inte rulla i utan stannade två decimeter bakom hålet för säkert par. (tog med detta klivet upp på första plats i sand saves percentage)
4) Givetvis 17:e och hans andraslag. Bakgrunden är att 17 är ett fullt nåbart par 4 där greenens lutning gör att vid en ren greenträff så rullar bollen tillbaka ner mot hål för en eagleputt inom 5 meter. Jonas är förmodligen uppumpad med adrenalin och slår den för långt så den landar ovanför greenen. Den ligger djupt bäddad i ruffen, i nedförsbacke, med green som sluttar nedåt och med vattenhinder bakom. Här skulle många förstå svårigheten och minimera riskerna. Jonas däremot tar fram sin SW och floppar slaget som vilken Mickelson som helst. Den rullar retligt över hålet, men sänker birdien från dryga två meter.
17:e blir något signifikativt för hur Jonas bemästrar hela sitt register. Han har otrolig längd, fantastiska handleder kring green och givetvis - världens bästa puttning.
Kan han förbättra säkerheten från tee till nästa år gör han det ingen svensk tidigare klarat av. Vi får vår första majorvinnare 2013. Mitt tips är på att han lyfter pokalen på PGA Championship den 11 augusti 2013.
2012-05-29
Besviken 72:a
Dags igen. Denna gång intas Falköpings GK för veckans företagsgolf. Jag måste säga med tanke på förra veckans succé så blir ju förväntningarna därefter. "Albert Svanberg" (imiterad av Robert Gustafsson) raljerade en gång över att det är bättre att kasta yxan i sjön ordentligt redan innan, och gå in med förväntningar på gränsen till uppgivenhet och apati...
Om jag kände mig självsäker förra gången så var jag nervös idag. Det tog tre jobbiga hål innan jag började känna något slags lugn. Tyvärr hittade jag aldrig den där känslan idag, utan det blev en enda lång kamp. Banan visade heller inte upp sig från sin bästa sida vilket gjorde puttningen nästintill omöjlig.
Innan jag slog ut tog jag 10 minuter och tränade chippning och försökte fokusera på några grundmoment. Bollen något fram, klubbhuvudet fram, pendla och avsluta lågt. Kändes bra mycket bättre än sist, men faktum är att på banan är det på TOK för mycket chip+tvåputt (hela 70%). Jag sänkte dock en chip för birdie och hade ytterligare en flaggträff (som smet ut och landade strax utanför hålkanten), så det kan väl släta över problemet något. Tvåputtarna kan dock ha lite av sin förklaring på de förskräckliga greenerna. Banskötarna har lite att arbeta på här, då de "gröna mackorna" var otroligt gropiga. Jag hittade dessutom massor av olagade nedslagsmärken på samtliga greener, så jag undrar hur det står till med vett&etikett bland medlemmarna???
På samma sätt är jag nöjd och missnöjd med puttningen: Med tanke på kvaliteten på banan är jag lättad att det endast blev en treputt, men ingen putt över 2,5 meter gick i idag. Här är jag dock självkritisk, eftersom jag borde justerat min puttning. Greenerna var överlag mycket långsamma, vilket gjorde att jag överläste samtliga puttar. Orutinerat!
83 brutto, 72 netto, 36p. BESVIKEN! Ingen runda som går till historien.
Inser att jag hade en trippel idag igen. Finns som sagt potential...
Om jag kände mig självsäker förra gången så var jag nervös idag. Det tog tre jobbiga hål innan jag började känna något slags lugn. Tyvärr hittade jag aldrig den där känslan idag, utan det blev en enda lång kamp. Banan visade heller inte upp sig från sin bästa sida vilket gjorde puttningen nästintill omöjlig.
Innan jag slog ut tog jag 10 minuter och tränade chippning och försökte fokusera på några grundmoment. Bollen något fram, klubbhuvudet fram, pendla och avsluta lågt. Kändes bra mycket bättre än sist, men faktum är att på banan är det på TOK för mycket chip+tvåputt (hela 70%). Jag sänkte dock en chip för birdie och hade ytterligare en flaggträff (som smet ut och landade strax utanför hålkanten), så det kan väl släta över problemet något. Tvåputtarna kan dock ha lite av sin förklaring på de förskräckliga greenerna. Banskötarna har lite att arbeta på här, då de "gröna mackorna" var otroligt gropiga. Jag hittade dessutom massor av olagade nedslagsmärken på samtliga greener, så jag undrar hur det står till med vett&etikett bland medlemmarna???
På samma sätt är jag nöjd och missnöjd med puttningen: Med tanke på kvaliteten på banan är jag lättad att det endast blev en treputt, men ingen putt över 2,5 meter gick i idag. Här är jag dock självkritisk, eftersom jag borde justerat min puttning. Greenerna var överlag mycket långsamma, vilket gjorde att jag överläste samtliga puttar. Orutinerat!
83 brutto, 72 netto, 36p. BESVIKEN! Ingen runda som går till historien.
Inser att jag hade en trippel idag igen. Finns som sagt potential...
2012-05-22
Seger och sänkning!
Ny bottennotering: 8,2! Dessutom seger i kvalet till SM ger årets andra (!) runda 6 plus! 78 slag brutto placerade mig dessutom på en hedrande tredjeplats i open-tävlingen (jag spelar ju B-klass).
Att man med en runda i kroppen känner redan innan vet att man har goda segerchanser är antingen alldeles för naivt eller visar på sjukt självförtroende. Vilket som. Jag är inte helt hundra, men jag tror det var första gången jag gick både UT och IN på under 40 slag. Någonsin. Lägg dessutom till att jag hade 8 i på 4:an...
Vad tar jag då med mig?
PROS:
Att man med en runda i kroppen känner redan innan vet att man har goda segerchanser är antingen alldeles för naivt eller visar på sjukt självförtroende. Vilket som. Jag är inte helt hundra, men jag tror det var första gången jag gick både UT och IN på under 40 slag. Någonsin. Lägg dessutom till att jag hade 8 i på 4:an...
Vad tar jag då med mig?
PROS:
- Puttning. My precious HEAVY. Oj vad jag puttar säkert med denna. Med tanke på att Skövde GK har en av landets största greenytor så får man ofta kämpa för två puttar, men jag är säkerheten själv inom två meter.
- Bollträffen med långa järn. Min akilleshäl tidigare år, men tankarna från premiärrundan med aggresivitet och uppställning gjorde susen. Två knogars felmarginal från 150 meter är bra så här i början av säsongen.
- Utslag med W4. Eftersom jag pensionerat min driver så litar jag fullständigt på denna. Missade ett utslag (toppad), men annars ligger jag runt 240 meter med liten spridning. Att notera: Drivern är kvar i bagen av en anledning: Eftersom jag fortfarande bär ger den ett utmärkt armstöd för högerarmen...
- Korta inspel 50m och in (inkl chippning). Farhågorna från premiärrundan håller i sig - scramblingstatistiken är horribel. Ingen som helst längdkänsla. Bör nog lägga många timmar på övningsgreenen här om jag skall fortsätta neråt i hcp.
And we're off!
Golfsäsongen har startat! Vanligtvis brukar jag vara ute på banan om inte före Masters, så i alla fall dagen efter. Årets tävling var ju dessutom underbart spännande från ett svenskt perspektiv. Som jag skrivit innan så kommer vi närmare en svensk segrare i en major. Magkänslan säger att vi tar den i The Open i år.
Men tillbaka till den lokala golfen då säsongspremiären blev lite försenad pga diverse trädgårdsarbeten.
Det behövdes ett kval till företagets SM för att jag skulle låta släggan vila på huset framsida och istället låta släggan tala på Skövdes baksida. För att nå formtoppen till denna formidabla prestigetävling gick jag en runda på fredagen för att rassla igång kroppen och det är något speciellt med premiärrundor. Märkligt nog så brukar dessa ofta vara förknippat med positivt resultat. Att släppa alla svingtankar och gå på ren känsla för att göra vissa småjusteringar längs med banan är säkert ingen golfpro i Sverige rekommenderar eftersom de vill ha in cash från försäsongens svingträningar.
Min kära vän som var med hade just spenderat en massa pengar på just svingjustering av klubbens pro och jag led med honom på banan då hans sving saknade både "flow" och självförtroende. Jag minns att jag tog min senaste lektion för c:a 6 år sen och det var stora förändringar som jag var tvungen att göra, både med grepp och stans. Säsongen 2007 gick fullständigt åt skogen och jag känner igen mig i min golfpolares kamp. Dock ska ju nämnas att de förändringar jag gjorde då har ju fått genomslag. Jag har bättre hållning och ett mycket bättre grepp vilket ger en trygghet att slå bollen konsekvent (vilket inte var fallet innan 2007). Så i slutändan tror jag att dessa ingrepp på ens naturliga sving/stans/grepp är nödvändiga för att utveckla sig, tyvärr kan det i värsta fall ta tid... Kämpa M!
Personligen kände jag efter två hookade bollar från första tee (ok, inte drömöppning direkt...) att min hållning var något ihopsjunken och att jag svingade för flackt. Tanke nummer ett och två:
* Fokusera på uppställningen: Rak i ryggen och något böjda ben.
* Aggresiv mot bollen. Detta är något "luddigt", men vad jag försöker få till är att jag verkligen accelererar mot bollen efter vändningen.
That's it. Två skitslag och jag jobbade med just dessa två tankar resten av rundan som dock innehöll många skitslag med dålig bollträff, men generellt en bra bollflykt och konsekvens i slagen. 32 pinnar med två streck. Klart godkänt. Enda minus ligger från 50 meter och in mot green. Här finns oändligt med potential.
Men tillbaka till den lokala golfen då säsongspremiären blev lite försenad pga diverse trädgårdsarbeten.
Det behövdes ett kval till företagets SM för att jag skulle låta släggan vila på huset framsida och istället låta släggan tala på Skövdes baksida. För att nå formtoppen till denna formidabla prestigetävling gick jag en runda på fredagen för att rassla igång kroppen och det är något speciellt med premiärrundor. Märkligt nog så brukar dessa ofta vara förknippat med positivt resultat. Att släppa alla svingtankar och gå på ren känsla för att göra vissa småjusteringar längs med banan är säkert ingen golfpro i Sverige rekommenderar eftersom de vill ha in cash från försäsongens svingträningar.
Min kära vän som var med hade just spenderat en massa pengar på just svingjustering av klubbens pro och jag led med honom på banan då hans sving saknade både "flow" och självförtroende. Jag minns att jag tog min senaste lektion för c:a 6 år sen och det var stora förändringar som jag var tvungen att göra, både med grepp och stans. Säsongen 2007 gick fullständigt åt skogen och jag känner igen mig i min golfpolares kamp. Dock ska ju nämnas att de förändringar jag gjorde då har ju fått genomslag. Jag har bättre hållning och ett mycket bättre grepp vilket ger en trygghet att slå bollen konsekvent (vilket inte var fallet innan 2007). Så i slutändan tror jag att dessa ingrepp på ens naturliga sving/stans/grepp är nödvändiga för att utveckla sig, tyvärr kan det i värsta fall ta tid... Kämpa M!
Personligen kände jag efter två hookade bollar från första tee (ok, inte drömöppning direkt...) att min hållning var något ihopsjunken och att jag svingade för flackt. Tanke nummer ett och två:
* Fokusera på uppställningen: Rak i ryggen och något böjda ben.
* Aggresiv mot bollen. Detta är något "luddigt", men vad jag försöker få till är att jag verkligen accelererar mot bollen efter vändningen.
That's it. Två skitslag och jag jobbade med just dessa två tankar resten av rundan som dock innehöll många skitslag med dålig bollträff, men generellt en bra bollflykt och konsekvens i slagen. 32 pinnar med två streck. Klart godkänt. Enda minus ligger från 50 meter och in mot green. Här finns oändligt med potential.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)