Besviken 72:a

Dags igen. Denna gång intas Falköpings GK för veckans företagsgolf. Jag måste säga med tanke på förra veckans succé så blir ju förväntningarna därefter. "Albert Svanberg" (imiterad av Robert Gustafsson) raljerade en gång över att det är bättre att kasta yxan i sjön ordentligt redan innan, och gå in med förväntningar på gränsen till uppgivenhet och apati...

Om jag kände mig självsäker förra gången så var jag nervös idag. Det tog tre jobbiga hål innan jag började känna något slags lugn. Tyvärr hittade jag aldrig den där känslan idag, utan det blev en enda lång kamp. Banan visade heller inte upp sig från sin bästa sida vilket gjorde puttningen nästintill omöjlig.

Innan jag slog ut tog jag 10 minuter och tränade chippning och försökte fokusera på några grundmoment. Bollen något fram, klubbhuvudet fram, pendla och avsluta lågt. Kändes bra mycket bättre än sist, men faktum är att på banan är det på TOK för mycket chip+tvåputt (hela 70%). Jag sänkte dock en chip för birdie och hade ytterligare en flaggträff (som smet ut och landade strax utanför hålkanten), så det kan väl släta över problemet något. Tvåputtarna kan dock ha lite av sin förklaring på de förskräckliga greenerna. Banskötarna har lite att arbeta på här, då de "gröna mackorna" var otroligt gropiga. Jag hittade dessutom massor av olagade nedslagsmärken på samtliga greener, så jag undrar hur det står till med vett&etikett bland medlemmarna???

På samma sätt är jag nöjd och missnöjd med puttningen: Med tanke på kvaliteten på banan är jag lättad att det endast blev en treputt, men ingen putt över 2,5 meter gick i idag. Här är jag dock självkritisk, eftersom jag borde justerat min puttning. Greenerna var överlag mycket långsamma, vilket gjorde att jag överläste samtliga puttar. Orutinerat!

83 brutto, 72 netto, 36p. BESVIKEN! Ingen runda som går till historien.

Inser att jag hade en trippel idag igen. Finns som sagt potential...

Seger och sänkning!

Ny bottennotering: 8,2! Dessutom seger i kvalet till SM ger årets andra (!) runda 6 plus! 78 slag brutto placerade mig dessutom på en hedrande tredjeplats i open-tävlingen (jag spelar ju B-klass).

Att man med en runda i kroppen känner redan innan vet att man har goda segerchanser är antingen alldeles för naivt eller visar på sjukt självförtroende. Vilket som. Jag är inte helt hundra, men jag tror det var första gången jag gick både UT och IN på under 40 slag. Någonsin. Lägg dessutom till att jag hade 8 i på 4:an...

Vad tar jag då med mig?

PROS:

• Puttning. My precious HEAVY. Oj vad jag puttar säkert med denna. Med tanke på att Skövde GK har en av landets största greenytor så får man ofta kämpa för två puttar, men jag är säkerheten själv inom två meter.
• Bollträffen med långa järn. Min akilleshäl tidigare år, men tankarna från premiärrundan med aggresivitet och uppställning gjorde susen. Två knogars felmarginal från 150 meter är bra så här i början av säsongen.
• Utslag med W4. Eftersom jag pensionerat min driver så litar jag fullständigt på denna. Missade ett utslag (toppad), men annars ligger jag runt 240 meter med liten spridning. Att notera: Drivern är kvar i bagen av en anledning: Eftersom jag fortfarande bär ger den ett utmärkt armstöd för högerarmen...

CONS:

• Korta inspel 50m och in (inkl chippning). Farhågorna från premiärrundan håller i sig - scramblingstatistiken är horribel. Ingen som helst längdkänsla. Bör nog lägga många timmar på övningsgreenen här om jag skall fortsätta neråt i hcp.

Slutligen: 4 birdies så här långt i år... Snittar jag 2 fåglar per runda när jag senare sammafattar säsongen är jag otroligt nöjd.

And we're off!

Golfsäsongen har startat! Vanligtvis brukar jag vara ute på banan om inte före Masters, så i alla fall dagen efter. Årets tävling var ju dessutom underbart spännande från ett svenskt perspektiv. Som jag skrivit innan så kommer vi närmare en svensk segrare i en major. Magkänslan säger att vi tar den i The Open i år.
Men tillbaka till den lokala golfen då säsongspremiären blev lite försenad pga diverse trädgårdsarbeten.

Det behövdes ett kval till företagets SM för att jag skulle låta släggan vila på huset framsida och istället låta släggan tala på Skövdes baksida. För att nå formtoppen till denna formidabla prestigetävling gick jag en runda på fredagen för att rassla igång kroppen och det är något speciellt med premiärrundor. Märkligt nog så brukar dessa ofta vara förknippat med positivt resultat. Att släppa alla svingtankar och gå på ren känsla för att göra vissa småjusteringar längs med banan är säkert ingen golfpro i Sverige rekommenderar eftersom de vill ha in cash från försäsongens svingträningar.

Min kära vän som var med hade just spenderat en massa pengar på just svingjustering av klubbens pro och jag led med honom på banan då hans sving saknade både "flow" och självförtroende. Jag minns att jag tog min senaste lektion för c:a 6 år sen och det var stora förändringar som jag var tvungen att göra, både med grepp och stans. Säsongen 2007 gick fullständigt åt skogen och jag känner igen mig i min golfpolares kamp. Dock ska ju nämnas att de förändringar jag gjorde då har ju fått genomslag. Jag har bättre hållning och ett mycket bättre grepp vilket ger en trygghet att slå bollen konsekvent (vilket inte var fallet innan 2007). Så i slutändan tror jag att dessa ingrepp på ens naturliga sving/stans/grepp är nödvändiga för att utveckla sig, tyvärr kan det i värsta fall ta tid... Kämpa M!

Personligen kände jag efter två hookade bollar från första tee (ok, inte drömöppning direkt...) att min hållning var något ihopsjunken och att jag svingade för flackt. Tanke nummer ett och två:
* Fokusera på uppställningen: Rak i ryggen och något böjda ben.
* Aggresiv mot bollen. Detta är något "luddigt", men vad jag försöker få till är att jag verkligen accelererar mot bollen efter vändningen.
That's it. Två skitslag och jag jobbade med just dessa två tankar resten av rundan som dock innehöll många skitslag med dålig bollträff, men generellt en bra bollflykt och konsekvens i slagen. 32 pinnar med två streck. Klart godkänt. Enda minus ligger från 50 meter och in mot green. Här finns oändligt med potential.