En Spanienresa och nya klubbor senare.

Spanien först!

Två veckor på härliga Costa del Golf, med även lite golf mellan solandet. Vi hann med fyra rundor, där jag placerar Los Naranjos högst. Kanske främst för att jag spelade bäst golf här, men det allmänna intrycket var att banan höll mycket bra kvalitet.

Däremot skall La Duquesa undvikas till varje pris. Vi fick höra att klubben har kraftiga skulder, så att underhållet var katastrof. Vi såg visserligen en banarbetare, men vi fick känslan att han var rätt ensam och dessutom rätt dålig på sitt jobb...

Rio Real och Valle Romano slutligen ger jag rätt höga betyg, men tveksamt om jag spelar dessa igen.

Väl hemma så blev det då nya vänner i bagen. Trodde faktiskt jag skulle slå till på Apex Pro, men blev nyfiken på Mizono och bestämde mig för att testa dessa innan. Inget fel på Apex, men träffen i Mizuno-järnen...  Du får en tydligare bekräftelse på skitslagen (kan både vara pos&neg) och när du träffar en järn-7 bra, ler du med hela kroppen.

Som grädde på moset blev det nya wedgar och här gick jag på Callaway Mack Daddy forged. Träffen påminde om Mizuno så valet var lätt.

Spelet med nya klubborna har varit överraskande bra, men det har tagit lite längre tid att hitta de kortare avstånden med wedgarna (30-80 m) än vad jag hoppats. 

I dagsläget ligger snittet på klubborna på:

D: trasig (återkommer kring detta)

4W: 230

Hyb: 200

5: 185

6: 171

7: 159

8: 148

9: 137

Pw: 126

50: 113

56: 101

60: ~85

Plan för återstoden av säsongen

Ser man lite på statistiken är det fortfarande närspelet som behöver stärkas. Jag har nött chippning i trädgården och det har givit en hel del, men behöver finslipas. Pitchar och halv- och trekvartswedge går bättre. Däremot händer inget på puttningen. Planen här:

Arbeta med lite mer stabilare uppställning. 

Hålla lite hårdare (ger lite med kontroll)

Jobba med timing, främst jobba in en tid för baksvingen som gäller för samtliga puttar.

Spelstrategin är ok, men det är lite mer mentalt som jag känner mig begränsad. Jag ser mig helt enkelt inte som en låghandikappare.

Nu väntar KM / Psykot

Målsättning 2017

Gick in i golfåret 2017 med en officiell och inofficiell målsättning. Den officiella var helt enkelt att kliva ner under 7 i hcp. Det mer interna målet är att bygga upp tillräckligt med färdigheter att spela på 72 slag och åtminstone närma mig 5-strecket.

Det officiella målet uppnåddes redan efter första rundan...

Men tack o lov (!) är jag på något sätt nöjd med det. Absolut finns positiva signaler, vilket jag känner en enorm trygghet i. Det långa spelet är nästan tillräckligt för nästa nivå i spelet. Utslag och halvlånga järn är utmärkta. 100%-ig i sand saves dessutom.

Men från 100 och in är nivån alldeles för ojämn. Jag sätter inga puttar över två meter och treputtar gärna över 10 meter. Men som jag ser det är det heller inte rättvist att sätta krav att jag skall rulla i birdies från 8 meter, däremot undvika tre puttar. Problemet är alltså ÄVEN att jag placerar mina inspel ständigt för långt från pinnen på inspel mellan 50-100 meter.

Med det konstaterat så behövdes ny röst och nya tankar. En lektion senare så är åtminstone planen klar

Inspel: Gå inte lika brant på bollen, och arbeta med tempot. Har planerat att nöta 40-50-60-70-80-90 med liknande sving/tempo, men arbeta med greppning och uppsving.

Puttning: Känner mig otrygg på längre puttar, men testade en putter med lite större grepp. Genast avlastade jag händerna och fick lite mer längdkontroll. Samma dag begav jag mig till golfbutiken och införskaffade jag mig ett Winn-grepp. Var inne på SuperStroke, men gillade klibbigheten i Winn. Första känslan är positiv!

Snart Spanien! 😀