Jag har fruktansvärd abstinens! Det kryper i skinnet och man har lätt ångest. Ungefär samma känsla när man för ett par år sen la av med snuset. Golfklubborna ligger i bilen, men man hinner aldrig ut! Alldeles för många måsten just nu för att riktigt kunna ha samvete att ens åka ut o slå några bollar. Nu blir det ytterligare tre dagar utan golf och jag får lugna nerverna något genom att tok-följa FedEx-slutspelet i USA.
Ser dock fram emot nästa veckas företagsgolf. Jag hade trissat upp förväntningarna tidigare, men efter senaste rundan skall jag försöka hitta tillbaka till en känsla som infann sig under årets första rundor. Kortfattat handlar det om att halvsvinga fullt. Misslyckades senast då jag tappade tempo och inte fick till releasen i slagen vilket gjorde att jag styrde för mycket med armar/händer. Träffade eg. bara två greener och självförtroendet för järn försvann. Känslan "halvsvinga" innebär inte att jag just halvsvingar, utan det handlar om att inte vrida upp överdrivet, som jag annars har en tendens att göra. "Fullt" innebär ett hyffsat aggresivt genomslag som gör att att jag måste svinga igenom utan att flytta höfterna i sidled för mycket.
Så, några dagars vila med en enda tanke: Halvsvinga fullt...
2011-08-26
2011-08-23
Blymålad driver
Då fick äntligen min driver åka ut på resa - helt själv! Eftersom han tjatat så länge på banan genom att ta mycket bestämda åsikter åt höger fick jag till slut nog...
Sagt o gjort så blev det en tur till Dimbo Golf och pratade med longdrivingspecialisten Niklas Fredriksson. Jag beskrev mina observationer den närmaste tiden och Niklas slängde på 10 gram blytejp i hälen. Detta skulle dels ge en mer stabil sving, men även motverka min lätta slice som jag har just med driven.
Tog nyfiken med mig en Kobra från shoppen och tyckte verkligen inte att den kunde matcha min Rapture, trots 5 års utveckling.
Sagt o gjort så blev det en tur till Dimbo Golf och pratade med longdrivingspecialisten Niklas Fredriksson. Jag beskrev mina observationer den närmaste tiden och Niklas slängde på 10 gram blytejp i hälen. Detta skulle dels ge en mer stabil sving, men även motverka min lätta slice som jag har just med driven.
Åkte hem, hämtade bagen och drog vidare ut till Knistad för närområdets bästa range. Några uppvärmningsbollar senare var det då dags för det stora testet! Första bollen träffade jag klockrent och banan var SPIKRAK. Kände dock att jag kunde svinga på lite mer, och nådde med lätthet 250 markeringen efter ett par rangebollar. Jag märker dock tydligt på 20 bollar att jag tappar tre-fyra stycken till höger som jag brukar göra, och frågan är om jag skall slänga på några gram till eller träna upp en säkrare sving. Tror nog på det sista här ändå :)
Tog nyfiken med mig en Kobra från shoppen och tyckte verkligen inte att den kunde matcha min Rapture, trots 5 års utveckling.
2011-08-21
GPS:en eliminerar fokus och trivsel
Spelade en runda igår och fick väl då äntligen känna på lite motgång. Jag anser att dessa är viktigare än framgångarna i sin väg i utvecklingen. Några teknikfunderingar har jag som jag skall försöka få till på rangen nästa gång.
Men det var egenligen inte denna motgång som fick mig att fundera på banan, utan snarare så hur man bäst njuter av sin runda? Och framför allt - vad ÄR att njuta på banan? För mig handlar det om att kunna fokusera på sitt spel och ha roligt. I går kände jag dock att jag inte kunde göra dessa två saker, och det problemet heter GPS. Nu finns det en mängd olika märken och kvalitet, så därför pratar jag allmänt om detta otyg. I behovet att kunna fokusera så handlar det om att kunna ta in rätt information, t.ex av väder, avstånd och höjdskillnader. När jag bearbetat denna information tar jag ett beslut om en klubba och svingar på. Problemet är om man blir osäker på en av dessa tre, kan det i värsta fall medföra ett dåligt slag med dåligt tempo.
Här torde då GPS:en vara ett otroligt hjälpmedel, men där den borde vara fantastisk kommer man bara fram till den är hyffsat noggrann och hyffsat hjälpsam.
Scenario: (på en okänd bana) Du har slagit ut på par fyra mitt på fairway och ligger 5 meter framför ett rött lock som markerar 100 meter till mitten av green. Jag ser att flaggan står i mitten på greenen, men kan inte avgöra om den står i mitten eller långt bak då den ligger lite upphöjd. 95 meter innebär en AW (fullt slag). Dock vet jag att greenen är 30 meter djup och jag kan om jag ha otur ha drygt 10 meter till flaggan, även om jag smäller upp den mitt på plattan. En liten vindpust skulle kunna göra ytterligare 5. Skulle den stå långt bak behöver jag använda en annan klubba (=PW) för att nå 105 meter. Detta scenario har du i princip på alla hål då du måste försöka - ögonmåtta - flaggans avstånd till mitten/framkant/bakkant av green.
Hur hjälper då denna GPS till? Den är varken nogrann eller snabb?
Nä, jag beställer istället en lasermätare som snabbt gör detta jobb. GPS:en o sin sida är mest en frustrerande leksak och hindrar en att ha roligt på banan...
Men det var egenligen inte denna motgång som fick mig att fundera på banan, utan snarare så hur man bäst njuter av sin runda? Och framför allt - vad ÄR att njuta på banan? För mig handlar det om att kunna fokusera på sitt spel och ha roligt. I går kände jag dock att jag inte kunde göra dessa två saker, och det problemet heter GPS. Nu finns det en mängd olika märken och kvalitet, så därför pratar jag allmänt om detta otyg. I behovet att kunna fokusera så handlar det om att kunna ta in rätt information, t.ex av väder, avstånd och höjdskillnader. När jag bearbetat denna information tar jag ett beslut om en klubba och svingar på. Problemet är om man blir osäker på en av dessa tre, kan det i värsta fall medföra ett dåligt slag med dåligt tempo.
Här torde då GPS:en vara ett otroligt hjälpmedel, men där den borde vara fantastisk kommer man bara fram till den är hyffsat noggrann och hyffsat hjälpsam.
Scenario: (på en okänd bana) Du har slagit ut på par fyra mitt på fairway och ligger 5 meter framför ett rött lock som markerar 100 meter till mitten av green. Jag ser att flaggan står i mitten på greenen, men kan inte avgöra om den står i mitten eller långt bak då den ligger lite upphöjd. 95 meter innebär en AW (fullt slag). Dock vet jag att greenen är 30 meter djup och jag kan om jag ha otur ha drygt 10 meter till flaggan, även om jag smäller upp den mitt på plattan. En liten vindpust skulle kunna göra ytterligare 5. Skulle den stå långt bak behöver jag använda en annan klubba (=PW) för att nå 105 meter. Detta scenario har du i princip på alla hål då du måste försöka - ögonmåtta - flaggans avstånd till mitten/framkant/bakkant av green.
Hur hjälper då denna GPS till? Den är varken nogrann eller snabb?
Nä, jag beställer istället en lasermätare som snabbt gör detta jobb. GPS:en o sin sida är mest en frustrerande leksak och hindrar en att ha roligt på banan...
2011-08-18
I want to be Steve Stricker
Gjorde precis en rolig övning på forum.golf.se där utmaningen låg i hur många slag jag sparar om jag var lika grym som Steve Stricker.
Enligt hans statistik på pgatour.com ligger han på fantastiska 1,69 puttar/GIR (green in regulation eller greenträff).
På min underbara runda senast hade jag smått fantastiska 34 puttar på 14 träffade greener, vilket innebär ett snitt på pinsamma 2,43. Hade jag hetat Steve Stricker hade det alltså räckt med 14*1,69 = 23,66 puttar.
På de fyra greener jag missade chippade jag in till omkring 3-4 meter på alla fyra hål. Jag vet värdelöst bara det... Enligt Steve sätter han omkring 35% av dessa på touren, vilket grovt räknat innebär att han sätter minst en av dessa fyra.
Jag tvåputtade på dessa hål vilket sammanfattningsvis innebär att jag hade 34 + 8 = 42 puttar. Sanslöst. Dåligt.
Steve klarar alltså - statistiskt - samma bedrift med endast 24 + 7 = 31 puttar.
Eftersom jag hade 84 slag brutto senast hade jag slagit till med ett ordentligt personligt rekord med 73 slag!
Enligt hans statistik på pgatour.com ligger han på fantastiska 1,69 puttar/GIR (green in regulation eller greenträff).
På min underbara runda senast hade jag smått fantastiska 34 puttar på 14 träffade greener, vilket innebär ett snitt på pinsamma 2,43. Hade jag hetat Steve Stricker hade det alltså räckt med 14*1,69 = 23,66 puttar.
På de fyra greener jag missade chippade jag in till omkring 3-4 meter på alla fyra hål. Jag vet värdelöst bara det... Enligt Steve sätter han omkring 35% av dessa på touren, vilket grovt räknat innebär att han sätter minst en av dessa fyra.
Jag tvåputtade på dessa hål vilket sammanfattningsvis innebär att jag hade 34 + 8 = 42 puttar. Sanslöst. Dåligt.
Steve klarar alltså - statistiskt - samma bedrift med endast 24 + 7 = 31 puttar.
Eftersom jag hade 84 slag brutto senast hade jag slagit till med ett ordentligt personligt rekord med 73 slag!
2011-08-17
The Reality of Putting (sammanfattning)
Så efter lite övervägande (och 42 puttar i bagaget från senaste rundan) så slog jag till på den rätt så väl recenserade puttningsvideon "The Reality of Putting" med puttningsgurun Geoff Mangum och Steve Elkington. 35 dollar kostade kalaset och mina förväntningar var kanske inte skyhöga, men jag hoppades väl att någonting skulle fastna.
Att Steve Elkingtons statistik avsevärt skulle ha förbättrats efter att ha börjat sammarbeta med Mangum är ju en sanning, men frågan är hur mycket av hans teorier som ligger bakom detta. Uppenbart är att många verkar att tycka att han har rätt vettiga saker att säga. Eftersom jag inte kan jämföra med några andra teorier (har inte läst Pelz alster), så har jag ändå förstått att Geoff Mangum pratar vädligt mycket i hur man visualiserar för att nå resultat. Detta kan knappast vara unikt, men jag anser ändå att flera av övningarna kan hjälpa mig positivt i fråga om längdkontroll. Det Geoff menar är att tänka rätt i puttning och det kan jag inte mer än hålla med om. Dock lär man nog behöva ett antal 100 träningstimmar på greenerna oavsett hur rätt man tänker...
Kan jag då rekommendera andra att köpa denna? Nja, det beror väl på. Vill du lära dig att tänka rätt och visualisera dina slag - absolut! Behöver du mer praktisk hjälp för att förbättra din pendelrörelse så tror jag att andra kanske kan vara bättre.
Kommer göra en lite utförligare recension lite senare när jag praktiserat teorierna ett tag.
Att Steve Elkingtons statistik avsevärt skulle ha förbättrats efter att ha börjat sammarbeta med Mangum är ju en sanning, men frågan är hur mycket av hans teorier som ligger bakom detta. Uppenbart är att många verkar att tycka att han har rätt vettiga saker att säga. Eftersom jag inte kan jämföra med några andra teorier (har inte läst Pelz alster), så har jag ändå förstått att Geoff Mangum pratar vädligt mycket i hur man visualiserar för att nå resultat. Detta kan knappast vara unikt, men jag anser ändå att flera av övningarna kan hjälpa mig positivt i fråga om längdkontroll. Det Geoff menar är att tänka rätt i puttning och det kan jag inte mer än hålla med om. Dock lär man nog behöva ett antal 100 träningstimmar på greenerna oavsett hur rätt man tänker...
Kan jag då rekommendera andra att köpa denna? Nja, det beror väl på. Vill du lära dig att tänka rätt och visualisera dina slag - absolut! Behöver du mer praktisk hjälp för att förbättra din pendelrörelse så tror jag att andra kanske kan vara bättre.
Kommer göra en lite utförligare recension lite senare när jag praktiserat teorierna ett tag.
Den provisoriska bollen - en djävuls otyg?
Hamnade i en häftig diskussion under gårdagen där jag försökte redogöra mina tankar kring just provisoriska bollar och bolletande. Min ståndpunkt i golf har alltid varit att spela spelet som det en gång gjordes. Sure, kalla mig gammalmodig men det struntar jag i... Med detta i åtanke skulle ju rondtiderna flyga i höjden om alla tänkte som jag så jag förstår den provisoriska bollens intrång i golfvärlden. Att denna djävulska exterboll gör mig otroligt irriterad är tydligt - men varför? Observera att jag pratar om tävling nu, jag struntar fullständigt hur folk gör på sina sällskapsronder.
Slår man en boll ut i skogen eller i det höga gräset och säger "jag vill slå en provisorisk boll" (observera att säga "p-boll" eller "tar en till" automatiskt inte är samma sak för språkpoliserna på banan), så har man innerst inne ingen lust att plikta ett slag och slå ett till slag från samma plats. Därför hoppas man ju på att man hittar sin första boll så att man slipper sitt pliktslag.
Sedan händer något. Man slår iväg sitt reservslag så pass bra att ens första tanke borde var "varför slog jag inte ett sån't slag direkt??". Istället börjar folk att tänka "Hmm, jag är inte så intresserad av den första bollen längre eftersom jag förmodligen förlorar MER slag på att hitta den"...
Exempel 1: På ett kort par 5 efter en kanondrive slår Adam Adamsson ut andra bollen i okänd terräng, säger att han vill slå sin provisoriska och dunkar upp reservbollen (som det fjärde slaget) ända upp på greenen. Adam behöver bara tvåputta för bogey (i bästa fall par!). Hittar Adam sin ursprungliga boll MÅSTE han därför hitta ett slag UT ur den eländiga terrängen och MÅSTE slå upp den på green för att ha chans att ens nå samma resultat som den provisoriska bollen. Adam är därför intresserad av att låta ursprungsbollen ligga orörd i skogen.
Det bästa vore kanske om man istället för att säga "provisorisk boll" istället säga: "jag vill slå en provisorisk boll och spela på den OM jag slår upp den på green direkt. Slår jag den lika illa som den första vill jag spela på min ursprungliga."
Är detta vettigt tycker ni? Det är just kovändningen jag irriterar mig på. Tydligen inget regelbrott, men att inte kalla det omoraliskt eller oetiskt är i mina öron konstigt. Jag blev t.o.m. kallad för "dum" som inte utnyttjar reglerna till min fördel.
Exempel 2: Orsaken till min uppenbara dumhet var att jag under en onsdagstävling på Eslövs GK för några år sen slog ett greenbunkerslag över greenen till ett för mig okänt område. Att jag skulle förklara den ospelbar fanns inte på kartan utan jag tar upp en provisorisk boll, droppar och sänker bunkerslaget! Hade jag räknat det slaget hade jag fått par!
Nu till icke-dilemmat. Nu borde jag tydligen i all rimlighet skriva 5 på kortet och gå vidare. Men jag har ju fortfarande min boll i spel? Lika klart som solen är gul och himlen blå går jag därför bort till området, hittar bollen och knackar fram den och slutar till sist på en dubbelbogey.
Är jag bitter för det? Ja, jag är ju förbannad att jag slog ett sånt dåligt bunkerslag som gjorde att jag slog bort mig från tävlingen. Anledningen till att jag minns det är att bunkerslaget jag sänkte var en av de bästa träningsslagen jag gjort i hela mitt liv!
Hade jag letat om vi spelat en sällskapsrond? Kanske. Beror på om bollen var en Pro V1 som jag precis köpt för 50 spänn...
Anser ni till exempel att skillnaden att slå en ny boll (förklara en boll ospelbar) jämfört med att slå ett provisoriskt slag rent mentalt inte är någon skillnad? Gör samma sak på rangen. Träna några drivar mot ett smalt mål, sedan gör du samma sak men satsar 50 kr mot din kompis att du klarar det. Har svårt att tro att du inte skulle vara mer anspänd?
Ursprungsdiskussionen tror jag handlade om boll-letning eller något sådant under sällskapsronder. Håll tempot på banan så slipper du oroa dig för att du springer ut o letar. Tar det ändå lite lång tid? Släpp igenom :)
Slår man en boll ut i skogen eller i det höga gräset och säger "jag vill slå en provisorisk boll" (observera att säga "p-boll" eller "tar en till" automatiskt inte är samma sak för språkpoliserna på banan), så har man innerst inne ingen lust att plikta ett slag och slå ett till slag från samma plats. Därför hoppas man ju på att man hittar sin första boll så att man slipper sitt pliktslag.
Sedan händer något. Man slår iväg sitt reservslag så pass bra att ens första tanke borde var "varför slog jag inte ett sån't slag direkt??". Istället börjar folk att tänka "Hmm, jag är inte så intresserad av den första bollen längre eftersom jag förmodligen förlorar MER slag på att hitta den"...
Exempel 1: På ett kort par 5 efter en kanondrive slår Adam Adamsson ut andra bollen i okänd terräng, säger att han vill slå sin provisoriska och dunkar upp reservbollen (som det fjärde slaget) ända upp på greenen. Adam behöver bara tvåputta för bogey (i bästa fall par!). Hittar Adam sin ursprungliga boll MÅSTE han därför hitta ett slag UT ur den eländiga terrängen och MÅSTE slå upp den på green för att ha chans att ens nå samma resultat som den provisoriska bollen. Adam är därför intresserad av att låta ursprungsbollen ligga orörd i skogen.
Det bästa vore kanske om man istället för att säga "provisorisk boll" istället säga: "jag vill slå en provisorisk boll och spela på den OM jag slår upp den på green direkt. Slår jag den lika illa som den första vill jag spela på min ursprungliga."
Är detta vettigt tycker ni? Det är just kovändningen jag irriterar mig på. Tydligen inget regelbrott, men att inte kalla det omoraliskt eller oetiskt är i mina öron konstigt. Jag blev t.o.m. kallad för "dum" som inte utnyttjar reglerna till min fördel.
Exempel 2: Orsaken till min uppenbara dumhet var att jag under en onsdagstävling på Eslövs GK för några år sen slog ett greenbunkerslag över greenen till ett för mig okänt område. Att jag skulle förklara den ospelbar fanns inte på kartan utan jag tar upp en provisorisk boll, droppar och sänker bunkerslaget! Hade jag räknat det slaget hade jag fått par!
Nu till icke-dilemmat. Nu borde jag tydligen i all rimlighet skriva 5 på kortet och gå vidare. Men jag har ju fortfarande min boll i spel? Lika klart som solen är gul och himlen blå går jag därför bort till området, hittar bollen och knackar fram den och slutar till sist på en dubbelbogey.
Är jag bitter för det? Ja, jag är ju förbannad att jag slog ett sånt dåligt bunkerslag som gjorde att jag slog bort mig från tävlingen. Anledningen till att jag minns det är att bunkerslaget jag sänkte var en av de bästa träningsslagen jag gjort i hela mitt liv!
Hade jag letat om vi spelat en sällskapsrond? Kanske. Beror på om bollen var en Pro V1 som jag precis köpt för 50 spänn...
Anser ni till exempel att skillnaden att slå en ny boll (förklara en boll ospelbar) jämfört med att slå ett provisoriskt slag rent mentalt inte är någon skillnad? Gör samma sak på rangen. Träna några drivar mot ett smalt mål, sedan gör du samma sak men satsar 50 kr mot din kompis att du klarar det. Har svårt att tro att du inte skulle vara mer anspänd?
Ursprungsdiskussionen tror jag handlade om boll-letning eller något sådant under sällskapsronder. Håll tempot på banan så slipper du oroa dig för att du springer ut o letar. Tar det ändå lite lång tid? Släpp igenom :)
2011-08-16
2011-08-15
När tar vi en majorseger?
Bra kämpat Karlsson får man lov att säga trots den snöpliga avslutningen. Känslan är ändå att jag tycker vi kommer närmare och närmare för varje år. Frågan är väl bara hur nära? Plockade fram statistik från 20 år tillbaka för att se hur trenden ser ut.
Av detta kan man väl dra några slutsatser. Svenskarna visar tydligt att de hör hemma sista två dagarna. Snittet ligger på c:a totalt 14 svenskar som klarar cutten i de fyra majortävlingarna. Trenden pekar dessutom tydligt uppåt.
Vidare då? Topp-25 följer någorlunda samma trend. Just nu ligger vi på c:a 6-7 spelare som landar på en 25:e plats eller bättre varje år.
Topp-10 och topp-3 är mer jämn, vilket visar att Sverige år efter år alltid lyckas ha en spelare bland de absolut
Är då trenden att lita på statistiskt? Givetvis inte. Detta visar bara att vi just nu har tagit ett steg uppåt som en golfnation och vi kan förhoppningsvis ytterligare bredda oss. Det är inte tillfälligheter att Sverige i slutet på 00-talet plockar fram golfare som dels vinner Europatourens Order of Merit (Karlsson -08), och dels Matchspels-VM samt Players Championship (Stensson -07 och -09).
Avslutningsvis en graf på de bästa placeringarna de senaste 20 åren
Trendlinjen pekar uppåt...
[Referens: http://golfmajorchampionships.com/]
 |
| Antal svenska golfare totalt varje år i de fyra majortävlingarna (Masters, US Open, Open Champ och PGA Champ) |
Av detta kan man väl dra några slutsatser. Svenskarna visar tydligt att de hör hemma sista två dagarna. Snittet ligger på c:a totalt 14 svenskar som klarar cutten i de fyra majortävlingarna. Trenden pekar dessutom tydligt uppåt.
Vidare då? Topp-25 följer någorlunda samma trend. Just nu ligger vi på c:a 6-7 spelare som landar på en 25:e plats eller bättre varje år.
Topp-10 och topp-3 är mer jämn, vilket visar att Sverige år efter år alltid lyckas ha en spelare bland de absolut
Är då trenden att lita på statistiskt? Givetvis inte. Detta visar bara att vi just nu har tagit ett steg uppåt som en golfnation och vi kan förhoppningsvis ytterligare bredda oss. Det är inte tillfälligheter att Sverige i slutet på 00-talet plockar fram golfare som dels vinner Europatourens Order of Merit (Karlsson -08), och dels Matchspels-VM samt Players Championship (Stensson -07 och -09).
Avslutningsvis en graf på de bästa placeringarna de senaste 20 åren
 |
| Bästa topplacering av svensk i någon av de fyra majortävlingarna |
[Referens: http://golfmajorchampionships.com/]
2011-08-13
Ett besök till golfdoktorn
En tur ner till Malmö över dagen slutade med ett besök till Dormy. Måste säga att deras puttningsavdelning håller världsklass! Jag hade ju redan på förhand bestämt vilka det stod mellan men ville ändå bekräfta mitt val. Letar upp, plockar fram Odyssey black #8, #9 och PT82 och njuter av vad jag ser. Vilka skönheter. Tar fram ett par bollar på övningsgreenen och provputtar med 82:an. Intalar mig att de dåliga träffarna och obefintliga känslan kanske kommer med tiden! Efter ett 30-tal puttar senare blir jag tvungen att inse att puttjäveln inte är nåt för mig! BESVIKELSE! Det som är ännu mer frustrerande är att både #8:an och #9:an var precis lika värdelösa för mig...
Jaha, var skall man börja nu då? Tar upp ytterligare en Odyssey Backstryke two ball och en DART. Slår ett par bollar och känner igen den härliga känslan från min inte helt värdelösa putter hemma. Tanken slår mig att kanske bör träna upp med puttern jag har, men släpper tanken efter ett par bollar med D.A.R.T. Backstryke. Jag slår i fem puttar från 7 meter på raken och tittar ner på puttern med ögon likt ett förvillat rådjur som tittar in i strålkastarljuset på motorvägen. Detta är ju magi! Provar ett par 2-meters från olika lägen och sätter ytterliggare 10 på raken. Funderar på att gå till kassan direkt, men går ändå ner till personalen och pratar om mitt puttningsproblem. Frågar om jag kunde prova en lite tyngre putter och diskuterar kring det faktum att jag kanske behöver en mer klassisk putter istället. Killen tar fram en Heavy Putter och jag har lust att säga till honom direkt att leta upp något vackrare...
Ok, då. Jag tar den dyngtunga puttern i handen, inser att mina underarmsmuskler behöver lite extra träning och gör några oengegerade pendelrörelser. Hmm... Kanske inte så tokigt ändå, men jag kommer få kramp i armarna att putta 32 gånger per runda med denna. Ställer mig och drar ett par bollar mot den bortre koppen. Spridningen på de första tio bollarna är inom 25 cm från koppen från 8 meter! Plockar upp DART igen och ger samma förutsättningar med den och laddar 10 st från andra hållet. Visst jag sänker två och koppsnurrar två, men övriga sex ligger oroväckande långt ifrån koppen (dryga metern). Fortsätter med Heavy igen och får samma grymma resultat igen. Ytterliggare 10 och samma. Och igen. Byter till DART en sista gång och konstaterar att denna putter som jag för 10 minuter sen kallade för magisk helt enkelt får känna sig besegrad av en anonym uppstickare. Hinner göra liknelsen mot ett historiskt slag där den stora starka kunliga armén (läs Odyssey) besegras av det svaga (men tunga) rebelliska upproret (Heavy...).
Går med ett leende ut från doktorn och håller min nyinköpta putter i handen och sätter mig i bilen norrut. 4 timmar har aldrig gått så bra att köra :)
Jaha, var skall man börja nu då? Tar upp ytterligare en Odyssey Backstryke two ball och en DART. Slår ett par bollar och känner igen den härliga känslan från min inte helt värdelösa putter hemma. Tanken slår mig att kanske bör träna upp med puttern jag har, men släpper tanken efter ett par bollar med D.A.R.T. Backstryke. Jag slår i fem puttar från 7 meter på raken och tittar ner på puttern med ögon likt ett förvillat rådjur som tittar in i strålkastarljuset på motorvägen. Detta är ju magi! Provar ett par 2-meters från olika lägen och sätter ytterliggare 10 på raken. Funderar på att gå till kassan direkt, men går ändå ner till personalen och pratar om mitt puttningsproblem. Frågar om jag kunde prova en lite tyngre putter och diskuterar kring det faktum att jag kanske behöver en mer klassisk putter istället. Killen tar fram en Heavy Putter och jag har lust att säga till honom direkt att leta upp något vackrare...
Ok, då. Jag tar den dyngtunga puttern i handen, inser att mina underarmsmuskler behöver lite extra träning och gör några oengegerade pendelrörelser. Hmm... Kanske inte så tokigt ändå, men jag kommer få kramp i armarna att putta 32 gånger per runda med denna. Ställer mig och drar ett par bollar mot den bortre koppen. Spridningen på de första tio bollarna är inom 25 cm från koppen från 8 meter! Plockar upp DART igen och ger samma förutsättningar med den och laddar 10 st från andra hållet. Visst jag sänker två och koppsnurrar två, men övriga sex ligger oroväckande långt ifrån koppen (dryga metern). Fortsätter med Heavy igen och får samma grymma resultat igen. Ytterliggare 10 och samma. Och igen. Byter till DART en sista gång och konstaterar att denna putter som jag för 10 minuter sen kallade för magisk helt enkelt får känna sig besegrad av en anonym uppstickare. Hinner göra liknelsen mot ett historiskt slag där den stora starka kunliga armén (läs Odyssey) besegras av det svaga (men tunga) rebelliska upproret (Heavy...).
Går med ett leende ut från doktorn och håller min nyinköpta putter i handen och sätter mig i bilen norrut. 4 timmar har aldrig gått så bra att köra :)
2011-08-12
Sabbatsåren till ända!
Jahapp, det räckte med att tjuvspela nio hål på traktens golfklubb för att inse att man åter igen är fast i golfens klor. Medlemskapet blev fixat på en vecka och två rundor senare är man både överlycklig och extremt frustrerad.
O ena sidan: Att svingen helt sonika inte förstår att den legat i dvala i två år utan pressar in inspel efter inspel mot den stackars greenen. Min greenlagare går het vill jag lova och DET är en helt underbar känsla!
O andra sidan: Va f*n händer på green? Jag har väl aldrig varit en superputtare, men snittet har iaf legat på en 33-34 puttar per runda och närmare 2,0 putt / GIR. Nu sitter man och är orolig för att fyrputta. Att man åkte ut på lunchen innan rundan för att träningsputta hjälpte föga...
Denna insikt gör mig trots allt lugn, då jag vet var jag bör lägga min träning:
1) Eliminera tre-puttar. Majoriteten går kort och jag tror med min korta baksving skulle behöva en något tyngre putter. Blir ett besök till Dormy imorrn...
2) Öka procenten från 2-3 meter. Övningstips?
2) Inspel 50-120 meter närmare flagg. Kan tycka att mina inspel ligger något långt från flaggan just nu och jag pressar samtliga till höger. Har lite idéer här, men tar tacksamt emot hjälp.
/Calle
O ena sidan: Att svingen helt sonika inte förstår att den legat i dvala i två år utan pressar in inspel efter inspel mot den stackars greenen. Min greenlagare går het vill jag lova och DET är en helt underbar känsla!
O andra sidan: Va f*n händer på green? Jag har väl aldrig varit en superputtare, men snittet har iaf legat på en 33-34 puttar per runda och närmare 2,0 putt / GIR. Nu sitter man och är orolig för att fyrputta. Att man åkte ut på lunchen innan rundan för att träningsputta hjälpte föga...
Denna insikt gör mig trots allt lugn, då jag vet var jag bör lägga min träning:
1) Eliminera tre-puttar. Majoriteten går kort och jag tror med min korta baksving skulle behöva en något tyngre putter. Blir ett besök till Dormy imorrn...
2) Öka procenten från 2-3 meter. Övningstips?
2) Inspel 50-120 meter närmare flagg. Kan tycka att mina inspel ligger något långt från flaggan just nu och jag pressar samtliga till höger. Har lite idéer här, men tar tacksamt emot hjälp.
/Calle
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)