Hamnade i en häftig diskussion under gårdagen där jag försökte redogöra mina tankar kring just provisoriska bollar och bolletande. Min ståndpunkt i golf har alltid varit att spela spelet som det en gång gjordes. Sure, kalla mig gammalmodig men det struntar jag i... Med detta i åtanke skulle ju rondtiderna flyga i höjden om alla tänkte som jag så jag förstår den provisoriska bollens intrång i golfvärlden. Att denna djävulska exterboll gör mig otroligt irriterad är tydligt - men varför? Observera att jag pratar om tävling nu, jag struntar fullständigt hur folk gör på sina sällskapsronder.
Slår man en boll ut i skogen eller i det höga gräset och säger "jag vill slå en provisorisk boll" (observera att säga "p-boll" eller "tar en till" automatiskt inte är samma sak för språkpoliserna på banan), så har man innerst inne ingen lust att plikta ett slag och slå ett till slag från samma plats. Därför hoppas man ju på att man hittar sin första boll så att man slipper sitt pliktslag.
Sedan händer något. Man slår iväg sitt reservslag så pass bra att ens första tanke borde var "varför slog jag inte ett sån't slag direkt??". Istället börjar folk att tänka "Hmm, jag är inte så intresserad av den första bollen längre eftersom jag förmodligen förlorar MER slag på att hitta den"...
Exempel 1: På ett kort par 5 efter en kanondrive slår Adam Adamsson ut andra bollen i okänd terräng, säger att han vill slå sin provisoriska och dunkar upp reservbollen (som det fjärde slaget) ända upp på greenen. Adam behöver bara tvåputta för bogey (i bästa fall par!). Hittar Adam sin ursprungliga boll MÅSTE han därför hitta ett slag UT ur den eländiga terrängen och MÅSTE slå upp den på green för att ha chans att ens nå samma resultat som den provisoriska bollen. Adam är därför intresserad av att låta ursprungsbollen ligga orörd i skogen.
Det bästa vore kanske om man istället för att säga "provisorisk boll" istället säga: "jag vill slå en provisorisk boll och spela på den OM jag slår upp den på green direkt. Slår jag den lika illa som den första vill jag spela på min ursprungliga."
Är detta vettigt tycker ni? Det är just kovändningen jag irriterar mig på. Tydligen inget regelbrott, men att inte kalla det omoraliskt eller oetiskt är i mina öron konstigt. Jag blev t.o.m. kallad för "dum" som inte utnyttjar reglerna till min fördel.
Exempel 2: Orsaken till min uppenbara dumhet var att jag under en onsdagstävling på Eslövs GK för några år sen slog ett greenbunkerslag över greenen till ett för mig okänt område. Att jag skulle förklara den ospelbar fanns inte på kartan utan jag tar upp en provisorisk boll, droppar och sänker bunkerslaget! Hade jag räknat det slaget hade jag fått par!
Nu till icke-dilemmat. Nu borde jag tydligen i all rimlighet skriva 5 på kortet och gå vidare. Men jag har ju fortfarande min boll i spel? Lika klart som solen är gul och himlen blå går jag därför bort till området, hittar bollen och knackar fram den och slutar till sist på en dubbelbogey.
Är jag bitter för det? Ja, jag är ju förbannad att jag slog ett sånt dåligt bunkerslag som gjorde att jag slog bort mig från tävlingen. Anledningen till att jag minns det är att bunkerslaget jag sänkte var en av de bästa träningsslagen jag gjort i hela mitt liv!
Hade jag letat om vi spelat en sällskapsrond? Kanske. Beror på om bollen var en Pro V1 som jag precis köpt för 50 spänn...
Anser ni till exempel att skillnaden att slå en ny boll (förklara en boll ospelbar) jämfört med att slå ett provisoriskt slag rent mentalt inte är någon skillnad? Gör samma sak på rangen. Träna några drivar mot ett smalt mål, sedan gör du samma sak men satsar 50 kr mot din kompis att du klarar det. Har svårt att tro att du inte skulle vara mer anspänd?
Ursprungsdiskussionen tror jag handlade om boll-letning eller något sådant under sällskapsronder. Håll tempot på banan så slipper du oroa dig för att du springer ut o letar. Tar det ändå lite lång tid? Släpp igenom :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar