Vilka tjejer!!!

Vilken upplösning! Vilka tjejer! Wow! Jag önskar jag hade kunnat följa spelet alla dagar visst skall Susanne Pettersens underbara blick, Davis galna holmgång mot Inkster och Carros sista hål nämnas som i sammanhanget. TACK TJEJER FÖR SHOWEN!

Nostalgivarning: Minns när jag 2003 på Barsebäck fick äran att vara på plats på 17:e och upplösningen när Catriona Matthew avgör. Fullständigt eufori, klang o jubel, greenen stormas och någon snor flaggan. Själv går jag lugnt ner på knä och känner inspirerande på den puttlinje som visar sig ha avgjort årets tävling. Magi.

(letar bilder efter detta, inlägget kommer att uppdateras)

Vatten, vatten, vatten...

Gick en runda idag på Knistad, som tyvärr visade sig från sin sämsta sida. Allt regnande under hösten har gjort banan otroligt blöt och svårspelad. Om man dessutom som jag går och bär på klubborna sjunker man ner rejält på varje steg. Jag kände att efter 14 spelade hål så är det nog en vagn att föredra i alla fall, trots att jag genom alla år varit motståndare till "fordonet". Vaderna stretchades i en halvtimme efter 18:e hålet. Ahhhhh... Trampa vatten i fyra timmar är betydligt behagligare. 86 slag hur som helst. Inga riktiga katastrofhål, men några missade birdies pga av fellästa puttlinjer.

Några tankar från rundan:

• Chippning med SW fortsätter att vara ojämnt. Bra resultat dock med J8 sista hålen (tap-ins)
• Drivern behöver bytas. Jag orkar helt enkelt inte rotera tillsammans med klubban. Alla blyvikter är borttagna, svingen är kortad osv, men kommer efter hela tiden vilket ger okontrollerbara slicar. Gav mig på sällskapets TM Burner, och kände med en gång 6 års utveckling i min hand. O herregud vad lätt det var att svinga! Får se om investeringen kommer i år. Faktum är att jag nu kommer låta min Rapture vila i frid...
• Säkerheten med järnen börjar så smått komma tillbaka, trots att jag lätt glömmer bort svårigheterna med en regnsjuk bana. Att ta en klubba eller två extra pga av regnsjuk fairway är inte alltid en självklarhet. Bra att notera!
• Fortsatt stabil puttning. En treputt idag, men den var trots allt acceptabel. Jag hade treputtat 9 av 10 gånger från det läget på nionde greeenen... Dock är tar jag med mig att det inte faller så mycket som man kan tro. Jag överläste nästa alla puttar idag...

Bra placering, dålig golf

En hedersam andraplats i årets bästbolltävling. Vi kände att vi kanske kunde hota om vi gjorde birdie på artonde eftersom vi trots allt låg på 39 pinnar fram till sista. 42 poäng har nämligen varit segerresultat flera år på raken. Mina drivar hade verkligen inte varit bra, liksom resten av mina slag, men jag fick äntligen en klocka som flög 275 meter i medvinden. Eftersom hålet var dogleg höger så blev det mer höger-vänster spinn på inspelet, men trots att jag siktade väl utanför green så drev den vänster och lämnade en 15-meters för att kämpa med. Jag hade dock en god känsla på lutningen, siktade ungefär 60 cm vänster om hålet. En perfekt slagen boll visade sig dock inte på sin bästa sida utan hånade hålet ett helt varv innan den slutligen stannade retfullt ett par centimeter bakom hålet. Trots allt mitt bästa hål för dagen. Det visade sig sen att min koppsnurr inte hade räckt iaf, utan 43p krävdes för särspel detta år.

Men i övrigt fanns mycket att irriteras över. Med skyhöga förväntningar och massor av känsla i kroppen så kände jag när jag slog ut på 1:an att detta kommer gå grymt bra! Men efter att ha behövt tre slag ut från den överaskande tuffa ruffen insåg jag där och då att jag får kämpa i motvind med mitt spel. Jag lyckades få ihop 26 pinnar, medans partnern skrapade ihop 25p. Man skall helt enkelt vara rätt nöjd med 41 poäng denna dag...

Nej, nya tag i helgen istället för årets sista (?) runda. Mindre tankar, mer känsla. Kanske prova lite forward-press? hmmm...

I väntans tider

På fredag bär det av söderut för årets golfresa. Denna gång är målet Bornholm för en mycket festlig tillställning i bästboll. I år är mina förväntningar sjukt uppskruvade, vilket är märkligt eftersom jag endast spelat 5 rundor i år. Men till skillnad från tidigare år har jag en tydlig bild om var jag förlorat slag och framför allt hur jag tror mig botat detsamma.

Efter många timmar på övningsgreenen känner jag mig otroligt trygg med puttern och här känner jag helt plötsligt att jag kan tjäna slag istället för att förlora.

Mina dåliga järn senast tog jag direkt tag i och hittade själv mitt problem efter ett hundratal rangebollar. Genom att inse att min tyngdöverföring i nedsvingen ÄR för kraftig försökte jag hitta ett sätt som inte eliminerar den utan gör den effektivare med bättre rotation. Jag sa till migsjälv innan att jag vill hitta ett par "punkter" (tre, fyra punkter) som jag vill ta med mig i min rutin inför slaget.
(Greppet som jag brottades med är numera helt invant så denna punkt kan jag nu släppa)

• (provsving) Stansen. Böj inte ryggen utan sträck på dig och känn styrkan i nedre delen av ryggen, benen något böjda.
• (provsving) Beroende på klubba, visualisera svingplanet vid bollträff vilket innebär att jag vid kortare klubbor skall ha händerna något framför bollen (och längre bak vid längre klubbor)
• (provsving) Vid start av nedsving - känn hur både axlar och höfter samarbetar och "klickar i".
• (provsving) Huvudet still vid bollträff/release
• Gå bakom bollen - ta sikte - gå fram och sikta klubbhuvudet mot samma punkt
• Fötterna i sär, ställ upp dig med bollen på rätt ställe (enl punkt 2)
• Titta upp en sista gång och "swing away"

"Provsving" ovan innebär totalt en (el max två svingar), jag vill inte ha en lång rutin. Detta gör att jag får totalt fyra saker att tänka på innan jag slår och endast två saker vid sving.

På morgonen innan tävling kommer det bli en hink eller två på rangen med fokus på LW, J7 och W4. Jag hoppas att jag kan ta ett tiotal inspel från 50 m mot någon övningsgreen efter det. Putträning efter det handlar först om att hitta stimpen (7 meters) + några från 2 meter för svingspåret och självförtroende. Slutligen ett tjugotal chippar innan jag går mot första tee...

Återkommer om resultat och tankar efter helgen!

Magi på greenen

En niohålare på tisdagskvällen gjorde mig på många sätt lugn i själen. Den nya puttern är min nya älskling. Totalt 1,67 puttar per greenträff innebär ett ordentligt uppsving i den personliga statistiken.

Dock har självförtroendet med järnen helt försvunnit. Jag träffar inte bollen alls bra och inser nog att ett par timmar på rangen skulle behövas. Frågan är väl om jag ska förmå mig till en lektion, eller om jag skall försöka hitta en "känsla" själv. Jag vet med mig att jag har en rätt kraftigt sidledsrörelse i höfterna och det är denna jag vill försöka hantera på ett kontrollerat sätt. Att helt ändra svingen som jag gjorde för några år sen gjorde att jag tappade känslan helt i slagen.

Jag vill utveckla min golf utifrån min sving, inte utifrån en "standard". Detta gör att jag är rädd att en lektion sätter min sving helt ur spel. Igen.

Stefan Liv - du är aldrig glömd, alltid saknad.

Stefan Liv - vila i frid. Trots att du spelade i fel lag så har jag alltid tyckt om din personliga stil. Anektoterna från dina lagkamrater och ledare med diverse hyss och din disträ minns jag med värme, och det är med sorg jag konstaterar att du gick bort alldeles för tidigt. Du är en legend och kommer aldrig att glömmas, alltid att saknas.

Dålig självdisciplin

Både bloggen och golfandet har fått ligga på is en stund pga av en hel del andra måsten. Tyvärr känner jag trots allt att jag borde hunnit både skriva en rad eller dra ett par hinkar. Men varför? Är det höstmörkret som smyger sig på och rispar en tagg i sidan som gör att man ser lite mer melankoliskt på sin tillvaro. Idag är rapporterna inlämnade och solen skiner. Inte konstigt att ens humör skiner upp som en varmluftsballong över Billingen. Det är ju inte direkt ett maratonlopp att ge sig ut en sån här dag (nio hål planerade i kväll)

Tanken som jag vill ta med mig är hur jag ska ändra beteendet till nästa gång? Att förstå och bemästra sin destruktiva sida under down-perioder tror jag även kan utveckla sin golf generellt sett när man slår några dåliga slag en normal dag. Psykologi inom golfen tror jag vidare är lika mycket förknippat med hur man beter sig utanför banan, så jag ska ta mig i kragen och läsa lite om mental träning.

Hade varit intressant att höra hur andra bemästrar sin självdisciplin?

Uppehåll gör susen

Då var man äntligen blöt om sockorna, har träningsvärk i benen och har kläder som luktar allmänt... gräs. Bestämde mig på uppvärmingen att lämna min driver i bilen, då jag fortfarande inte känner mig nöjd med svinghastigheten. Eftersom jag slår 210-240 meter med träfyran så känner jag samtidigt att jag inte tjänar så många meter heller. Någon påstår att jag med min längd med träfyran bör slå 270+ med drivern, men där är jag inte en nära. Jag är nöjd när jag pressar den strax över 250, men det är för sällan. Nåväl, återkommer väl till mina tankar om drivern en annan gång.

Bruttoresultatet blev till slut 81 slag, där jag tappade 6 slag på två par femmor. Jag gjorde samtidigt två birdie så jag är överlag nöjd att jag höll ihop spelet bra. Puttningen var riktigt bra idag, där jag snittade 2,0 per greenträff vilket jag är nöjd med. Några räddade par på det gör att jag börjar se frukten av en bra pendel i puttningen.

Något som jag jag tar med mig till träningen är långa järn och pitcharna. Jag har helt tappat svingen här och behöver hitta några enkla punkter för att hitta tillbaka. Tappar ständigt ut till höger och jag är tack o lov konsekvent här. Att chippning och pitchning är något jag i övrigt behöver träna på märks tydligt en dag som denna när jag just missar en hel del greener.



Dagens tredjepris.

 Slutligen: Sänkning till 8,7 vilket enligt golf.se är min första sänkning sen juli 2005!!!