En hedersam andraplats i årets bästbolltävling. Vi kände att vi kanske kunde hota om vi gjorde birdie på artonde eftersom vi trots allt låg på 39 pinnar fram till sista. 42 poäng har nämligen varit segerresultat flera år på raken. Mina drivar hade verkligen inte varit bra, liksom resten av mina slag, men jag fick äntligen en klocka som flög 275 meter i medvinden. Eftersom hålet var dogleg höger så blev det mer höger-vänster spinn på inspelet, men trots att jag siktade väl utanför green så drev den vänster och lämnade en 15-meters för att kämpa med. Jag hade dock en god känsla på lutningen, siktade ungefär 60 cm vänster om hålet. En perfekt slagen boll visade sig dock inte på sin bästa sida utan hånade hålet ett helt varv innan den slutligen stannade retfullt ett par centimeter bakom hålet. Trots allt mitt bästa hål för dagen. Det visade sig sen att min koppsnurr inte hade räckt iaf, utan 43p krävdes för särspel detta år.
Men i övrigt fanns mycket att irriteras över. Med skyhöga förväntningar och massor av känsla i kroppen så kände jag när jag slog ut på 1:an att detta kommer gå grymt bra! Men efter att ha behövt tre slag ut från den överaskande tuffa ruffen insåg jag där och då att jag får kämpa i motvind med mitt spel. Jag lyckades få ihop 26 pinnar, medans partnern skrapade ihop 25p. Man skall helt enkelt vara rätt nöjd med 41 poäng denna dag...
Nej, nya tag i helgen istället för årets sista (?) runda. Mindre tankar, mer känsla. Kanske prova lite forward-press? hmmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar